...jag bara MÅSTE få visa min kommande bilderbok "Viktors nya tröja" här också! Men vill du läsa mer om den och bakgrunden till den får du klicka här!
↧
Jag ska försöka att inte tjata om mina böcker här men...
↧
Midsommar i Sälen igen
Det har varit många om och men kring våra planer inför denna sommar. Även midsommaren drabbades av dessa "om och men" eftersom Anton råkade vinna en resa på What Camp i Norge (What Camp=skidläger på glaciären Folgefonna och i byn Jondal strax nedanför). I midsommarveckan. Men efter lite om och men med det också så fick han byta till veckan efter midsommar. Vi bestämde oss för att Norge får bli målet för hela familjens semester i år- och på vägen dit kan vi mellanlanda med husvagnen i Sälen och fira med de familjer vi nu firat midsommar med några år.
För två år sedan var vi också i Sälen på midsommar. Då dalade snöflingorna utanför fönstret på midsommardagen, till vissas förtjustning och andras förtret. Men den här midsommaren bjöd på varmare väder och betydligt mer folk i rörelse i Lindvallen där vi var. Kul att folk hittar upp till fjällen även sommartid!
Vårt gäng sysselsatte sig i olika konstellationer bl.a. med att cykla downhill, vandra, köra femkamp, fira midsommar på Olnispagården och förstås äta midsommarmat. Några hade varit i Sälen flera dagar innan vi kom och bland annat paddlat kanot på Dalälven så nu blev vi ju väldigt sugna på det!
På midsommardagen bjöds det gratis liftåkning mellan klockan 22 och 24 och denna midsommar var det verkligen fint att åka upp på toppen och njuta av solnedgången, med eller utan cykel!
↧
↧
Tillbaka på Folgefonna för mer sommarskidåkning!
Sommarskidåkning på glaciären Folgefonna i Norge. Det inledde vi sommarsemestern med 2013 och sedan dess har vi längtat tillbaka. Resan lämnade dock spår i vår vardag, bland annat var det där och då på glaciären som jag fick idén till den blogg du nu läser. Och bloggandet har ju lett till mycket annat som vi annars inte hade kommit på eller kommit iväg på.
Att vi kom iväg på en Norge-resa denna sommar kan vi dock tacka Anton (och freeride.se) för. Anton vann nämligen en vecka på What Camps Folgefonna-läger i en tävling som freeride hade- och eftersom han ändå skulle dit tyckte vi att vi kunde skjutsa och hämta honom. Och vara kvar däremellan. Och kanske göra nåt annat också, när vi ändå åker till Norge. Så kan det gå till när vi planerar våra semesterar...
Idag var första dagen på glaciären denna gång. Vädret växlade mellan regn, moln, dimma och lite sol. Men regn stoppar inte sanna entusiaster. Jag är, som så ofta, grymt imponerad av den livsstil många lever för att komma åt att åka på snö. På campingen (som ligger på en bondgård) där vi bor är det t.ex. flera som bor i tält fast regnet vräker. De som är i den här branchen verkar liksom inte ha utvecklat den där "regnväder är dåligt väder"-mentaliteten som många får när de lämnar barndomen.
Tack Anton för att vi får hänga med i kulisserna!
"Men Matilda då?" frågar många. "Är hon nöjd att hänga med?"
Ja tack och lov är hon det. Hon gillar också snö, skidor och utomhusliv.
Och har nu upptäckt naturfotograferandets charm.
Anton drar mot parken... Fast... Var är den???
Dimman har lättat. En stund.
Son och far.
Jag.
Mycket har hänt och mycket snö har passerat under mina och våra fötter sedan jag och vi var här sist.
Vägen ner.
(Fler inlägg från denna Norge-resa och andra hittar du i bloggens Norge-kategori)
↧
Dagen idag, eller vad gör man i Jondal när man inte åker skidor?
Jondal är helt klart "the place to stay" om man ska åka skidor på Folgefonna-glaciären. Men så väldigt mycket annat finns det inte att göra i byn.
Idag har vi gjort några av de saker man kan göra här:
- Köpa glass på en av byns två små affärer.
- Kolla om det kommit in några pengar i uttagsautomaten som fylls på en gång i veckan.
- Titta på färjan som är en av vägarna hit och härifrån.
- Kasta sten och leta strandfynd på stranden (bredvid "Hälsohemmet")
- Njuta av utsikten och miljön.
Matilda är sugen på en glaciärvandring men det får bli en annan gång. Paddla kan man också göra. Det finns även en mängd vandringsleder i varierande terräng utanför glaciären, vi får se om vi hittar nån av dem medan vi är här denna gång. Förra gången vi var här utforkade vi även den vackra vägen som går norrut från Jondal.
Egentligen kanske man alltså kan göra en hel del här, när jag tänker efter...
Tänk hur sjögräs kan klamra sig fast på stenar!
Samla stenar i fickan...
Naturfotografering...
...kan bjuda på överraskningar här...
(Fler inlägg från denna Norge-resa och andra hittar du i bloggens Norge-kategori)
↧
Miljötankar på Folgefonna-glaciären
På glaciären, och på vägen dit och därifrån, blir människans litenhet så tydlig. Bergen reser sig runt oss, åt alla håll. Vägen är smal, så smal att man helst inte vill ha möte. Hur har någon ens kommit på att bygga en väg här? Det borde ju liksom inte ens gå?
Uppe på glaciären porlar vatten ur berget. Smält snö, eller om det är smält glaciäris, rinner ut över våra händer och över en hög skräp som någon tagit sig friheten att lämna efter sig.
Hur tänker man när man lämnar skräp efter sig på glaciären? Skräp som lätt blåser iväg och fastnar någonstans där ingen kan plocka upp det men där det kanske syns för kommande besökare och där det framförallt ligger kvar länge, länge. Kanske för alltid. Tänker man alls när man lämnar skräp efter sig i en sådan miljö? Om inte, hur ska man få igång tankeverksamheten?
Och samtidigt: Hur mycket skräp, gift och kemilkalier lämnar jag själv efter mig på jorden? Även om jag inte lämnar efter mig synligt skräp på glaciären så lämnar jag fotspår efter mig på jorden. Genom de val jag gör när jag t.ex. handlar och reser så avgör jag hur mycket jag lämnar efter mig. Hur många hinkar blir det? Vad har och tar jag ansvar för?
Och hur går det med framtiden? I bilen ner berättar 13-åringa dottern om de hemska saker vi redan vet. De saker som kan hända och kommer att hända om vi inte agerar. Om vi inte inser vår litenhet, och hur beroende vi är av den jord vi förstör.
↧
↧
Lästips fyllt av miljö-hopp: Infinitum Movement
Som sagt så är sonen Anton på What Camps-läger i Jondal och Folgefonna. Igår hade de besök av Infinitum Movement och nyfiken som jag är har jag idag kikat in på deras hemsida och börjat följa deras instagram.
Känns gott med så mycket hopp och så många bra initiativ!
(Bilderna i inlägget är skärmdumpar från deras hemsida)
↧
Utflykt från Jondal till Hereiane och Herand
Vädret på Folgefonna-glaciären var väldigt regnigt och blåsigt igår så det blev inte många åk med skidorna för oss. Till och med deltagarna på lägret där Anton är åkte ner till byn tidigare än vanligt. Idag tyckte vi inte att det var värt att åka upp på glaciären så vi gjorde en utflykt norrut från Jondal istället, till Hereiane och Herand. Mest för att njuta av utsikter, vandra lite och äta och fika medhavda mackor och "skolebröd" (ett sorts fikabröd).
↧
Fler miljö- och hållbarhetstankar tänkta i Jondal och Folgefonna
Jag skrev ju ner lite miljötankar tänkta på Folgefonna-glaciären i ett inlägg häromdagen och idag har jag tänkt mer.
Jag och maken gick en promenad från den kombinerade campingen och bondgården, på jakt efter en vandringsled som vi inte hittade. Men vi hittade en traktor som spred dynga på en åker. Våra första "usch" över lukten övergick i eftertanke. Det är ju (bland annat) detta som är det naturliga. Som vi är många som är fjärmade ifrån.
Hur mycket av det vi äter, klär på oss och omger oss med skulle vi vilja köpa och använda om vi hade sett hur produktionen gått till?
Här i byn gissar vi dessutom att man i mycket är tvungen att leva i samklang med och med respekt för naturen. Glaciären, bergen, snön och det ständiga regnet styr. För att ta sig härifrån till nåt större ställe får man åka en bra bit. Vi undrar vad man försörjer sig på. Men kanske har flera också mindre utgifter än vad många andra skaffar sig?
Konsumera kan man inte göra här, annat än maten i de två små mataffärerna. Några andra affärer syns inte till, och man försöker inte ens kränga skidrelaterade grejer till sommarskidåkare så har man glömt sina handskar hemma så får man vara utan. Många bor i gamla hus som sannolikt haft flera andra ägare innan. Nybyggen syns inte till.
"Där ingen kunde tro att någon kunde bo" är en fras som ofta slår oss här. Fast å andra sidan, det kanske är såhär fler borde bo? Och leva?
↧
Vyer, stentorn och vattenfall på Hardangervidda på vägen till Folgefonna
På vägen hem från vårt besök på Folgefonna för tre år sedan åkte vi hem över Hardangervidda (den vägen som går på norra sidan om Hardangervidda). Och blev så förtjusta. Men hade lite för bråttom vidare. Så nu när vi åkte där igen, på väg till Folgefonna igen, så tog vi några rejäla pauser. Bland annat beundrade och byggde vi stentorn och åt glass vid ett vattenfall.
(Fler inlägg från denna Norge-resa och andra hittar du i bloggens Norge-kategori)
Japaner (?) var mycket nyfikna på vår husvagn, både här vid "stensjön" och på parkeringen i Geilo där vi fricampade natten innan. På nästa stopp, vid ett vattenfall, lyckades en japan även förhandla till sig ett besök inne i husvagnen efter att ha fotograferat den från utsidan. Minen när han gick iväg för att berätta om detta för sina kompisar... :)
Mycket folk när en turistbuss stannar till en liten stund men annars var det lugnt!
Vattenfall i sikte!
Ett steg framåt och sedan stupar det 100 meter rakt ner eller nåt! Staket? Nejdå...
Regnbåge i vattenfallet.
Vägen över Hardangervidda.
Vi tyckte vi hade gott om tid på oss men det går låååååångsamt på de smala norska vägarna så det var ändå knappt att vi hann fram till lägret som Anton skulle på och som började klockan 19! Sista biten måste man dessutom åka med färja om man kommer denna väg.
↧
↧
Undrar hur det är att bo i ett land...
...där ungefär ALLT är stängt på söndagar!?!?
↧
Att resa med husvagn i Norge (och vägarna till Jondal och Folgefonna)
Att resa med husvagn i Norge har vi ju gjort tidigare, utan att tycka att det varit några som helst problem. Visserligen har vägarna varit lite smala här och var men det har rullat på.
Den här gången kändes det dock jobbigare. Den husvagnen vi har nu (Cabby 650) är bredare (fullbredd, 250 cm) och tyngre (nästan 2 ton) än de vi haft tidigare. Detta gjorde skillnad på de smala vägarna, inte minst när vi mötte lastbilar, bussar och andra husvagnar på vägar där två personbilar knappt får plats att mötas. På nåt ställe skrapade det otäckt av en lastbil, oklart dock om det var bromsarna som lät eller om han skrapade mot betongen på sidan av vägen. Han åkte i alla fall vidare utan att stanna och det var kanske inte första gången det skrapade i.
Det var skillnad även i nedförsbackarna med den husvagn vi har nu. Bromsarna började skrika efter ett tag och blev otrevligt varma, och det är inte alltid det finns nånstans att pausa för att kyla ner bromsar och nerver i de långa slingrande nerförsbackarna. Oftast inte. Jag började småningom få lite ångestpåslag när jag såg nerförsbacke-skyltarna.
Vägnätet i Norge verkar ju generellt vara eftersatt. Jag brukar ofta åka en "gammal skrotväg" till jobbet men den är ju av samma standard som fler av de störra norska vägarna!
Nästa gång har vi alltså helst en lättare och smalare vagn på släp. Dock är det ju smidigt att ha sitt boende med sig och kunna stanna och äta och sova var och när man vill, inte minst eftersom det kan vara glest mellan ställena där man kan köpa mat och logi. Och maten ÄR dyr i Norge. I Jondal, där vi handlade det lilla vi handlade, kostade t.ex. en chokladkaka ca 50 spänn och ett 6-pack öl närmare 200 kronor. Som tur var behövde vi bara handla mjölk och bröd eftersom vi bunkrat mat hemma.
Man kan förresten komma till Jondal och Folgefonna på flera sätt. Första gången vi åkte dit åkte vi via Oslo och sedan på södra sidan av Hardangervidda. Nu föredrar vi norra sidan av Hardangervidda som är oerhört vacker! På vägen till Jondal tog vi nu vägen som går till Törviksbygd där man sedan tar färja till Jondal. En smal väg med flera vägarbeten- förhoppningsvis blir den alltså snart bättre. På hemvägen åkte vi istället ner till Odda och upp därifrån på den vägen där man INTE tar nån färja. Den var rätt bra, förutom smalare partier på slutet innan man kommer till Hardangervidda. Man åker i början genom två tunnlar på 10-11 km vardera, den ena går under glaciären, så får man ångestpåslag av sånt ska man dock inte ta den vägen. Det är förresten nära Odda som spektakulära Trolltunga ligger.
Mer om våra resor i Norge kan du läsa i bloggens Norge-kategori.
↧
Hur vårt husvagnsliv förändrats, och finns det nackdelar med att resa med husvagn?
Vårt husvagnsliv har ju förändrats sedan vi skaffade vår första husvagn. Då skulle vi egentligen inte alls ha nån husvagn, men blev inspirerade av några kompisar som hade köpt en enkel billig husvagn för att "prova på". Vi köpte också en "prova-på-vagn" och använde den mest för att göra helgutflykter av sånt som annars hade varit endags-aktiviteter. Då var vi fortfarande i "sommarlands- strand- och djurparksfasen" och vi bodde alltid på campingplatser när vi hade husvagnen med oss.
Numera bor vi så sällan som möjligt på campingplatser (utom på vintern då vi står uppställda för säsong). Sommartid är campingplatser mer ett måste för att kunna duscha och fylla och tömma vatten och annat nån gång ibland- och helst löser vi det på andra sätt om det går. Ställplatser skulle ju verkligen passa oss- men husvagnar är sällan tillåtna på sådana. Att fricampa har dock blivit lättare eftersom vi numera styr till mera öde trakter, typ till fjällen. Skidanläggningar står t.ex. ofta ganska tomma sommartid, med stora parkeringar där man kan ställa sig över natten med sin husvagn eller husbil. Ganska ofta får man sällskap av nån likasinnad.
Husvagnen är numera primärt ett "basläger" för att kunna göra aktiva saker utomhus. Vi gillar verkligen att kunna ha med oss tak över huvudet och möjlighet att laga mat.
Ibland konstaterar vi dock att det finns nackdelar med att ha husvagn. Som när fyra personer kommer in efter ett skyfall och man ska försöka torka allas kläder och skor, och kanske nån sorts utrustning. Som häromdagen i Sälen då tre av oss var ute och cyklade downhill och en vandrade på fjället när himlen plötsligt öppnade sig. Då vill man hem... Skulle man ha ett förtält skulle det ju dock gå att torka kläder där, men vi vill inte ha det eftersom vi är så pass mobila när vi reser med husvagnen. På vintern är ju dock förstugan guld värd.
Man kan ju även konstatera att det är svårt att hitta en husvagn som passar för alla ens behov. Eftersom vi står säsong på vintern behöver vi ha en husvagn som klarar kyla och där vi har skapligt med utrymme. Vid andra tillfällen, som när vi reser på Norges slingrande backiga väger, skulle vi dock vija ha en smalare, smidigare och lättare vagn. Ibland skulle vi vilja ha en husvagn där man kan lasta in cyklarna i husvagnen- men då skulle ju annan förvaringsyta försvinna och var ska vi då förvara andra saker vi behöver för minst två veckors resa?
↧
Att vandra på asfalt i Sälen och vara klantig och missa att ta med en buff
Numera finns det en fin liten brochyr om att vandra i Malung-Sälen-trakten. Och i den kan man bland annat hitta en vandringsled vid Högfjället som börjar med ca 2,5 km asfalt. Även personer med rullstol eller barnvagn kan alltså komma ut på fjället!
Vi avslutade semester-resan Sälen-Norge-Sälen med att vandra lite på den leden. Dock kände vi oss som riktiga amatörer (vilket vi i och för sig är när det gäller vandring). Det blåste rejält uppe på fjället och vi borde ha haft buff istället för mössa- så kanske vi hade sluppit få ont i öronen. Dessutom hade en del av oss inga bra skor att gå i eftersom de blivit genomblöta i ett regnväder dagen innan. Och vi tog vad vi hade av halvanvända kläder efter två veckor på resande fot vilket innebar att vi var ovanligt dåligt klädda för det vi skulle göra. Så vi satt mest och vilade och njöt av utsikten och sedan gick vi tillbaka- och försökte se ut som att vi hade gått jättelångt...
Dock ser vi fram emot att testa denna led och flera andra i Sälen framöver!
↧
↧
Vår semester 2016 del 2: rensa garaget
Nu är vi hemma efter vår resa Sälen- Jondal/Folgefonna-Sälen. Två veckor borta och det kliar av rastösheti i oss. Således perfekt läge att ta tag i ett ganska hopplöst och synnerligen energikrävande projekt: Rensa garaget. Till saken hör att naturen hjälpt oss på traven. Ett gäng möss har nämligen haft party i vårt garage och ätit och skitit sig igenom en hel del saker. Det som var bortom räddning blev sopor, en massa annat åkte till loppis av bara farten och resten soerteras upp i prydliga, uppmärkta lådor. Möjligtvis blir det nån "blandat-låda" kvar men det är ok jämfört med utgångsläget, "blandad röra" i stora delar av garget.
Vi tog oss genom rätt mycket igår. Nu är det bara resten kvar!
↧
Att titta på film från när barnen var små och fundera på konsumtion och leksaker av dålig kvalitet
Igår tittade vi på 10 år gamla filmer. Barnen var alltså runt tre år på filmerna. Alltid kul med tillbakablickar, och roligt att se filmerna tillsammans med barnen! Lite synd bara att vi inte filmade mer vardagssituationer. Det är lite för mycket kalas, julafton och semester på filmerna och lite för lite "vanlig vardag".
Något jag därmemot inte saknar är tiden då leksaksindustrin försökte komma åt mina pengar genom mina barns önskningar och bedjande ögon. (Ett fenomen jag skrivit om i tidigare inlägg). Det värsta är dessutom att mycket av leksakerna var rena skräpet, och jag har ingen anledning att tro att det ser annorlunda ut i leksaksutbudet idag. Många av de leksaker jag ser på filmerna från när barnen var små minns jag knappt att de använde, Det är möjligt att de spreds ut på golvet (av barnen) och flyttades runt (av mig när jag städade). Däremot minns jag hur flera av dem gick sönder, hur vi försökte laga en del av dem och att vi fick kasta alltför många. Några saker har vandrat vidare till nya ägare, men jag undrar om de fortfarande går att använda.
Ok, nu ska jag inte var för kategorisk, en del leksaker var och är hållbara. Men alldeles för få. Och de flesta var och är för dyra med tanke på kvalitet och PPA, Pris Per Användningstillfälle.
Så jävla sjukt, rent ut sagt.
Och en till sak som ter sig helt sjuk nu i efterhand: på filmerna figurerade bland annat en leksaksdammsugare och en leksakstvättmaskin. Va!? Varför var barnen inte med när vi dammsög och tvättade PÅ RIKTIGT istället?
Jag tänker ännu en gång på att vi missat att ta tillvara en hel massa situationer där barnen och vi hade kunnat göra saker tillsammans. Kanske för att vi vuxna var så stressade eller trötta för att vi var tvungna att jobba mycket för att köpa en massa onödiga saker som knappt användes eller som snabbt gick sönder.
Men gjorda val är gjorda, idag har vi andra val att göra. De påverkas dock av gårdagens val. Dock är det lätt att dras med i den tid man lever i och i den anda som råder.
↧
Mina blandade känslor inför Pokémon Go
Lördageftermiddag. Pokémon Go nerladdat och till min förvåning ser jag ungdomarna i huset resa sig ur soffan och dra iväg för att träffa en kompis och jaga Pokémons längs den lilla gata där vi bor.
Pokémon verkar vara spelet som får folk att resa sig ur soffan och bege sig ut och röra på sig i jakten på Pokémons-fugurer. Många hittar på köpet nya platser i sin närmiljö. Och folk börjar spontant prata med människor de inte känner! För att de spelar samma spel, ute på stan! Det är helt otroligt. Det är helt fascinernade vilken kraft det finns i ett spel.
Och samtidigt. Vad f-n. Finns det inte vettigare saker mänskligheten borde ägna sig åt än att jaga låtsasfigurer? Fast- det kanske är spel som är vägen till att få oss att engagera oss mer i t.ex. miljörelaterade frågor!?
Kom igen spelbranchen! Ge oss ett spel där man går ut och jagar poäng genom att göra miljöbra och klimatsmarta val!
↧
Min kognitiva dissonans just nu
Jag har skrivit om kognitiv dissonans i ett tidigare inlägg, apropå vad som är så provocerande med "bra val som andra gör". Igår lämnade jag en kommentar på ett inlägg på bloggen Onkel Toms stuga och började därmed fundera på det där med kognitiv dissonans igen.
Kort om kognitiv dissonans:
Vi upplever kognitiv dissonans då våra attityder och våra beteenden inte stämmer överens med varandra.
Vi vill helst ha balans mellan våra tankar och värderingar och vad vi gör.
Obalans medför obehag.
Vid obalans försöker vi återvinna balans genom att ändra beteende eller ändra attityd.
Våra attityder och värderingar kan ju bli utmanade när vi träffar människor med andra attityder och värderingar.
"Det kanske inte är så självklart att tänka så som jag tänker, och göra som jag gör? Det finns ju uppenbarligen andra sätt att tänka och göra!"
I det läget kan ju ens egna värderingar och attityder börja förändras. Eller så håller man fast vid dem, vilket ibland då sker på bekostnad av att man ifrågasätter den andra människans sätt att tänka eller göra. Högt eller i sitt eget huvud. Om ens attityder börjar förändras kan man ju dock på sikt behöva justera sitt beteende för att matcha de nya värderingarna. Men detta kan ju vara en lång process.
Själv upplever jag en hel del kognitiv dissonans just nu. Mina beteenden, hur jag lever, överenstämmer nämligen inte längre med hur jag tänker att jag vill leva. Jag vill t.ex. göra fler miljösmarta val, konsumera ännu mindre, jobba ännu mindre, vara mer ute i naturen m.m. Jag tror inte att jag kommer att ändra dessa mål, vilket skulle kunna vara en väg framåt för mig. Möjligen kommer jag att addera fler mål "åt samma håll". Alltså behöver jag fortsätta förändra mina beteenden för att kunna "bete mig som jag vill".
(Googla gärna "kognitiv dissonans" om du vill läsa mer! Ett bra inlägg på temat finns på bloggen Minimalisterna.)
↧
↧
Att vilja ha det fint fast man minskar sin konsumtion
Även om jag strävar efter ett enklare liv med mindre konsumtion så kommer jag ju knappast att sluta tycka om vackra saker. Jag vill ju fortfarande ha det fint runt mig och trivas i det jag har på mig. Men jag vill ha betydligt färre saker än jag tidigare tenderat att ”dra på mig”, och jag vill kunna vara nöjd länge med det jag har. Att konsumera mindre behöver ju inte betyda att man minskar ”det estetiska” runt sig. Men en vacker sak borde väl kunna hålla och vara vacker länge, länge? Och i det enkla kan det vackra bo.
↧
Det har hänt helt oväntade saker för mig i sommar
Plötsligt, som från ingenstans, så dök en längtan upp. Eller två:
- Att vårda och bo i ett gammalt hus. Byggt för länge sedan av noga utvalt material. För att det ska hålla länge, länge. Till skillnad mot dagens "slit och släng" och "underhållsfritt så släng skiten när den går sönder och köp nytt istället". Detta som kontrast till att jag nyligen drömde om att bo i en hyrd lägenhet...
- Att odla. Att veta vad jag äter, för att jag själv odlat det. Utan gifter och skit. Jag tror att denna längtan drabbade mig den dagen jag skrev detta inlägg om miljötankar vid foten av Folgefonnaglaciären. Det händer tydligen saker när vi besöker Folgefonna, när vi var där för tre år sedan föddes bloggen du nu läser... Vi får se vad årets besök i slutändan leder till...
↧
Intervju med mig på bokförlaget Idus blogg idag
↧